Puh!

Vad allt kan kännas så hopplöst, men ändå känns allt så bra. Konstigt men så är det just nu. Det är inte lätt att vara ensam med 3 barn. Jo i det fallet är jag ensam, även om jag har Tom. Börjar vantrivas där jag bor. Bor så fint, stort, nära min pappa, nära Daniel (barnens pappa) känner mej inte hemma längre. Framför allt, alla pengar går till hyra o pellets. Jag betalar nästan lika mycket nu som jag o Daniel gjorde tillsammans! Inte lätt med en kommun inkomst! Det känns så hopplöst, hur f...n skall denna månad fixa sej? Någon som har ett bra förslag? Skulle vilja leva i gen, visst lever gör jag, men hur kul är det att ALLTID få säga " det går inte, har inga pengar" Barna är ändå duktiga att förstå. Sommaren, skulle vara så kul att tex åka till skara sommarland, går inte. Har lovat att åka på tractor pulling den 23 maj, vet inte om det går. Jag vill inte köpa massa saker. Men att inte kunna köpa ett par nya gummiskor till jimmy är inte så kul. Men mitt uppe i detta kaos så är jag ändå så lycklig. Äntligen känns det som jag träffat rätt karl. Varit mycket strul i 1 1/2 år. Han är guld värd. Tyvärr är jag den som har lite bråttom, vet ju av egen erfarenhet att livet kan sluta jäkligt fort. Varför vänta med saker? Visst tänk först o handla sen, men i bland får man chansa. Livet känns lite som en berg o dal bana just nu. Eller upp som en sol o ner som en pannkaka. Har 2 önskningar, få kommit i kapp med alla pestiga räkningar o att bo någonstans där jag o barna kan stanna o trivas.