Sorg

Då har det hänt som jag aldrig trodde skulle hända. Dum tanke, alla dör någon gång. Min faster Inga dog i måndags, 88 år. Min pappa har 5 syskon, Wanda 92, Folke 90, Inga 88, Hildur 86, Britta, är inte helt säker på ålder men tror 84, så pappa 76. Alla syskonen bor väldigt tajt utom Wanda som bott i Göteborg hela vuxna livet. Dom har verkligen gjort allt i hop. Dom har oxå alltid funnits för mej. Mamma dog när jag va 17 år så dom har varit som extra mammor. Har sprungit i alla hus sen jag va liten. Jag har alltid fasat lite för när den dagen kommer då dom försvinner. Piggelina till tusen har dom varit trots hjärtinfarkter o stroker.
Visst det har varit mycket tjafs oxå men inget allvarligt. Jag fick mej en utskällning för drygt 2 år sen av Inga. Jag o Daniel hade kommit överäns att skilljas, hon ringer o skäller ut mej efter noter. Det va jag som skulle ta mej samman o ordna så allt blev bra i gen. (lite tragiskt med tanke på att det va Daniel som varit otrogen x antal gånger!!)
Inga va min gudmor, o det gick hon in för till 100% Så mycket fint jag fått genom åren. Visst det va inte så kul att få kaffekoppar varje födelsedag när man va liten. Men som vuxen har jag insätt hur dyra o fina dom är.
I februari fick hon en hjärtinfarkt, ingen stor men ändå. Hon kom sej inte riktigt i gen. Blev svagare, lite glömsk. Hon va med när jag fyllde i juni, då va hon precis som vanligt. Fick lite hjälp från hemtjänsten med dusch o mediciner. En lördag för 2 veckor sedan gick jag dit, hon låg i sängen med ett mycket fult bensår, blå upp på benet, mager. I onsdags körde Eva (min kusin) till sjukhuset. Hon hamna på hjärt avd. I måndags eftermiddag ringde Hildur att dom satt o vaka. Inga hade varit uppe o gått o ramlat. Antagligen fått en stroke. Hon va nu okontaktbar. Jag o Linda åker in till sjukhuset. Hon ligger nu på hjärt intensiven.
Alla slangar, pox mätare, dropp är borttagna, hon är djupt medvetslös. Andas "uppe i halsen" inte bubblig, ögonen halv öppna men man ser att hon inte är med. Vi sitter där i 2 timmar. Eva skall åka hem o sova en stund för att byta av Pappa o Hildur vid kl 22. Jag skall byta av Eva vid 04. Vi åker hem. Tom lagar mat för det villda här när vi kommer. Jag blir stående i telefonen ett tag med brorsan. När vi varit hemma i 30 min ringer Pappa att det är över, lugnt o stilla somna hon in 19.10.
Så konstigt det känns, hon har alltid funnits. Jag är så glad att hon inte behövde ligga så länge o lida. Nu väntar begravning.
Ta vara på livet man vet aldrig när det tar slut